Švédští vojáci v Čechách a na Moravě za třicetileté války / Svenska soldater i Böhmen och Mähren under trettioåriga kriget

Švédské vojsko za třicetileté války zpustošilo řadu českých i moravských obcí a měst a dodnes připomínaná válečná kořist je asi nejvíce mrzutou stopou česko-severských vztahů. Tisíce švédských vojáků na našem území patří k nejpočetnější přítomnosti Seveřanů u nás.

Švédské obléhání Prahy v roce 1648 bylo posledním střetnutím třicetileté války. Bojů se zúčastnilo na šestnáct tisíc mužů na švédské straně a zhruba sedm až osm tisíc Pražanů. V noci z 24. na 25. července 1648 se švédské vojsko přesunulo od Rakovníka až k Bílé hoře. Švédští vojáci vylezli na hradčanské hradby, postupně pozabíjeli, nebo rozehnali strážné a otevřeli Strahovskou bránu pro Königsmarckova vojska. Netrvalo dlouho, a švédská vojska obsadila Malou Stranu a tím prakticky přerušila Pražským spojení s levým břehem Vltavy. Bez boje pak získala také Pražský hrad, údajně kvůli tomu, že hradní stráži nebyl dodán střelný prach. Ztráty po první fázi útoku čítaly 150 mrtvých a 350 zraněných na straně Pražských, Švédové se obešli bez ztrát na životech, naopak zaznamenali ještě zhruba 200 zajatých. Také majetková kořist byla pro Švédy více než uspokojivá. Tolary se počítaly na statisíce, drahé kovy na jednotky tun. Zdaleka největší ztrátou ale byla sbírka Rudolfa II., která byla celá odvezena do Stockholmu. Ta obsahovala obrazy od mistrů, jako byli Michelangelo Buonarroti, Leonardo da Vinci, Raffael Santi, Tizian nebo Hieronymus Bosch nebo hodnotné knihy Codex gigas a Codex argenteus.

Švédové se následně – a to i po uzavření Vestfálského míru – snažili dobýt i Staré město, avšak i přes velké ztráty na životech se Pražanům podařilo jádro Prahy ubránit.

Under trettioåriga kriget ödelade den svenska armén många tjeckiska och moraviska städer och byar, och krigsbytet, som man minns än i dag, är förmodligen det mest dystra spåret av tjeckisk-nordiska relationer. De tusentals svenska soldaterna på vårt territorium är bland de mest talrika nordiska närvaron i vårt land.

Den svenska belägringen av Prag 1648 var den sista striden under trettioåriga kriget. Sexton tusen man på den svenska sidan och cirka sju till åtta tusen pragbor deltog i striderna. Natten mellan den 24 och 25 juli 1648 förflyttade sig den svenska armén från Rakovník till Vita berget. De svenska soldaterna klättrade upp på slottets murar, dödade eller skingrade successivt vakterna och öppnade Strahovporten för Königsmarcks trupper. Det tog inte lång tid för de svenska trupperna att ockupera Lillstaden och därmed i praktiken skära av Prags förbindelse med Vltavas vänstra strand. Därefter intog de Prags slott utan strid, enligt uppgift för att slottets vakter inte hade försetts med krut. Förlusterna efter den första fasen av anfallet uppgick till 150 döda och 350 sårade på Pragbornas sida, medan svenskarna undkom utan några förluster, tvärtom tog de omkring 200 fler fångar. Bytet av egendom var också mer än tillfredsställande för svenskarna. Tolar räknades i hundratusentals, ädelmetaller i ton. Den överlägset största förlusten var dock Rudolf II:s samling, som i sin helhet fördes till Stockholm. Den innehöll målningar av mästare som Michelangelo Buonarroti, Leonardo da Vinci, Raffael Santi, Tizian och Hieronymus Bosch, samt värdefulla böcker som Codex gigas och Codex argenteus.
Därefter försökte svenskarna – även efter Westfaliska freden – erövra Gamla stan, men trots de stora förlusterna av människoliv lyckades invånarna försvara Prags kärna.